mathildatanzania.blogg.se

Ikväll är det en såndär jobbig kväll. Tänker på Monika och alla barnen, gud, jag hoppas verkligen de har det bra.

 

dagen vi lämnade barnhemmet höll jag mig på vårt rum så mycket som möjligt. Jag ville inte ens tänka på det. Ville bara att det skulle va över. Jag ville inte va med om det ögonblicket som var det sista, det som var hej då. Jag hade nästan bestämt mig för att strunta i att säga hej då till Monika, vår bästa vän, som vi dansade loss med när vi lagade mat, som lärt oss allt hon kunde, som är så banbrytande vacker med sin långa slanka kropp och synliga kindben. Ändå så stod hon där i dörr öppningen. Inte ett ord sades, vi bara höll om varandra i en lång stund. Kramade henne så hårt, som att om jag kramade henne tillräckligt hårt så kanske hon inte skulle försvinna. Ville inte släppa.

Efter en stund som kändes som 10 sekunder släppte hon och sprang därifrån utan att ens vända sig om. Inte ett ord sades. För jag ville verkligen inte uttala ordet på mina läppar, Kwaheri-hejdå.   

 

Dagboks utdrag:

 

Lördag, 9/11-2013, 22.58

 

Nu är jag, som ni kanske förstått, hemma i Sverige igen! Hemfärden gick bra och problemfritt vi landade till och med tidigare än beräknat, så det var skönt! När vi väl var framme på Arlanda ca 04.20 trodde jag att jag skulle få vänta nångon timme på familjen som skulle hämta mig vid den planerade tiden, 06.30. Men icke. Pappa hade varit vaken hela natten och bevakat vår beräknade ankomsttid, så när jag kommer ut där står hela min familj där. Och inte nog med det, mormor var där och mina fina vänner hade krigat sig upp mitt i natten för att överaska mig. Jag började stor gråta det första jag gör, ååh, det känndes så bra att få krama om alla igen. Det var mindre kul att behöva sägsa hej då till mina fina vänner som har bilvit som min familj under denna höst. Gud vad jag skulle sakna dom. 

 

Att komma hem var konstigt och overkligt men ända skönt. Men det är lite läskigt hur snabbt man kommer in i gamla vanor igen, efter bara en dag känndes det på något sätt som att jag aldrig ens lämnat Sverige. Det har tagit en lång tid för mig att få allt att sjunka in. Alla intryck, alla upplevelser, alla nya vänner. Det är inte förens nu jag har kunnat börja reda ut alla tankar och känslor. Men samtidigt kommer så mycket nya frågor upp i huvudet. Har min tid i Afrika förändrat mig? Fått mig att bli någon som jag inte var innan? Det går inte en dag utan att jag tänker på mina fina barn på barnhemmet. Undrar om Hashimo lärt sig gå, om någon fått blivit hämtade till sin familj, eller om Monika fått ihop pengar att börja studera till sjuksöterska än. Jag kom fram till att det har ändrat mig väldigt mkt, men ändå inte. Jag är fortfarande jag. Jag köper fortfarande de kläder jag vill ha, spenderar långa kvällar ute på krogen med mina vänner, tränar, köper hämtmat då och då,  läser en bra bok. Det är inte i mina vanor resan har förändrat mig. Det är i mina tankar. Jag är tacksam, tacksam för min familj och vänner, att jag är frisk, att jag har råd att unna mig saker ibland, min utbildning, ja allt som jag har sett människor leva så bra utan i Tanzania. Jag njuter till fullo varje gång jag tar en varm dusch, tycker inte det är hela världen om jag måste diska förhand, sånna simpla saker. 

 

Något jag inte förväntat mig att jag skulle göra är att känna mig ensam. Låter kanske konstigt. Men det är ingen riktigt som förstår det jag gått igenom, och det går inte att berätta. Folk frågar mig, Hur hade du det i Afrika? Vilket är en helt normal fråga som jag också skulle ställt, men vad ska jag svara på det? bra!? Hur skulle jag kunna förklara för någon om vad jag har upplevt? Oavsett om jag visar massor av bilder och berättar massvis av historier, ingen kommer någonsin kunna veta hur det känndes. Förutom de som var med mig genom allt, vi kommer nog alltid ha en speciell kontakt för att vi har gått igenom det tIllsammans. Tanken av att jag alltid kan plocka upp telefonen och ringa någon av dom när jag vill är skönt. Inte samma känsla nör jag tänker på mina vänner i Lushoto. Barnen på barnhemmet kommer jag antagligen aldrig någonsin se igen, inte heller veta om de mår bra eller ens är vid liv. Eller om vår bästavän, Monika, kommer uppfylla sin dröm och bli sjuksköterska. oavsett detta är jag så himmla glad att jag lärt känna dessa fantastiska människor, även fast att behöva lämna dom är en av de jobbigaste sakerna jag gjort. 

Min höst i Tanzania har inte alltid varit en dans på rosor, men det är helt klart det bästa jag gjort i mitt 20 år långa liv. 

 

Vet inte om jag kommer skriva här mer! Kanske, kanske inte. Det beror på om jag behöver skriva av mig mer. Men jag vill iallafall säga att det har varit super kul att så många har följt bloggen och jag hoppas ni har gillat att läsa mina inlägg. Kram på er alla! 

Nu befinner vi oss åter igen på SEKOMU. Nu under veckan har vi förberett oss för att lämna Lushoto. Vi gick till Lawns hotel och åt en underbar middag. Det är där vi har hängt en del på eftermiddagarna, för där finns det öl och internet, alltså typ allt man kan tänka sig behöva. Det är en Grekisk kvinna som jobbar där som lagade pizza till oss en kväll, åh herregud va gott det var, lite skillnad från Ugali och gröna löv... På hotellet har det nu i veckan hittat en övergiven apbebis. SÅ söt! Den är bara ca 3 dagar gammal och den vill jag också ta med hem! Vi var också över på lunch en sista gång hos Bibi Susan och Babu Tom som är två äldre missionärer från USA som vi har kommit väldigt nära och vi satt och pratade i flera timmar!

 

Igår kväll hade vi lite avslutning med alla våra dadas, alltså de tjejer som studerar där. Vi köpte läsk, bakade chokladbollar och köpte nagellack till dem. Och hjälp va glada de blev! Så fina tjejer. Vi hade även plockat ut massor av kläder, skor m.m som vi inte ska ta med tillbaka till Sverige igen som vi gav till våra dadas. Och jäääklar, det blev KAOS. De började slåss och skrika på varandra om vem som skulle få vad. Kul att de gillar våra kläder i alla fall. I morse satt vi på gudstjänsten som varje morgon. Förutom att idag var det vår avslutning. Så Mama Ndemo ( hon som driver barnhemmet ) höll ett fint tal och gav oss ett varsit jättefint tyg. Och de sjöng för oss och allt var bara jätte sorgligt. Kändes väldigt vemodigt att åka idag, men ändå skönt på ett sätt. Kommer sakna alla barn och människor som jobbar på barnhemmet väldigt mycket men det ska samtidigt bli så sjukt kul att åka på safari, till Zanzibar och att komma hem till Sverige igen.

 

Imorgon ska vi ha graduation här på universitetet. Vilket innebär utverdering och parteey. Ska bli kul! Kan inte riktigt fatta att det är slut nu. Vi klarade det! Woop Woop. Nu är det bara det roligaste kvar och om 17 dagar är jag hemma i Sverige igen.

De kommande veckornas planer är att på Onsdag morgon åker vi till Arusha med buss, det är där vi kommer börja vår safari. Safari blir det i 3 hela dagar, Torsdag, Fredag och  Lördag. Vi kommer besöka 3 olika nationalparker, Ngoro Ngoro, Tarangire och Lake Manyara. På Söndagen kommer vi flyga från Arusha till Zanzibar och sedan kommer vi hänga där fram tills den 26 då vi flyger hem till Sverige igen. Vi landar på Arlanda den 27 December typ kl 8 på morgonen.

 

Btw, gissa vad vi hittade på ett fönserbläck på barnhemmet här om dagen, en grön mamba... En av världens farligaste ormar. Scary! Känns ju inte så jätte tryggt med en dödlig orm på ett barnhem..

Vi har lärt oss hur man gör chapati nu också. En av våra favorit rätter här, vilket är stekt bröd typ. Så det ska jag ta och laga när jag kommer hem. Ni kan också få smaka på Ugali om ni vill. Inte så svårt att göra, bara majsmjöl och vatten ihop rörd till en deg..

 

Nu har jag skrivit på det här inlägget hela dagen, men aldrig kunnat lägga upp det pga antingen strömavbrott eller ett ickefungerande internet. suck! Kommer njuta sååå mycket när jag landar i Sverige och har 3G! Ohyes!

Snart ses vi igen! Kram på er!

 

   

  

Hej!

Internet har inte velat fungera någonstans i denna stad under veckan. Men nu så!

I måndags gick vi till Irente farm och åt en god lunch och promenerade vidare upp till Irente View Point där vi tog en öl och satt och njöt av utsikten och livet. Det är sånna stunder som gör att jag inte vill lämna detta land. Resten av veckan har varit en smula jobbigare. Vi vill hellre dö än att äta ugali eller makande en gång till ungefär. Vi längtar hem och vi har varit på allmänt dåligt humör. Men det kommer nog bli bättre snart, det går ju lite i svackor. 

 

Men nästa vecka drar vi till Tanga igen, eftersom vi måste förnya våra visum. Och vi ska åka helt ensamma för första gången, lite läskigt, men det ska nog gå bra ändå. Vi tänkte stanna tills torsdag eller fredag. Passa på att ta en liten semester så vi kan få i oss lite vitaminer, mineraler, proteiner.. Ja, allt som inte är kolhydrater helt enkelt. Ska bli skönt!  

 

Reeeegn!!... regnperioden har nu bestämt sig för att komma hit till vårt lilla berg. Så nu har vi inte sett så mycket annat på två dagar. Och eftersom vi bor så högt uppe blir det som att vi bor i molnen, typ, igår kunde man inte se knappt mer än 2 meter framför sig, sedan var det vitt. Men som tur är ska det inte hålla på så länge enligt tjejerna. Men vi får väl se!

 

I måndags var vi ute och fixade med veden som behövdes huggas och tas in i köket inför regnperioden. Så vi fick lära oss hugga pinnar med stora machete knivar. Men de skrattade mest åt oss som vi vore ett skämt, haha! De hugger ju av de med bara ett hugg. Medans vi behövde typ 15.. haha. Men efter ett tag fick jag in tekniken och lyckades faktiskt få av en med bara ett hugg, då blev de imponerade ska jag säga. Men kul var det i alla fall. Och babu Tom lärde några av tjejerna använda en motorsåg. Då skrattade vi. Där stod tjejerna i flipp flopps, kangas och turbaner och försöker såga av trädstammar med en motorsåg utan några som helst skyddskläder. Rätt livsfarligt när man tänker efter. All ved transporterades till köket med hjälp av en bil, och när flaket var fullt hoppade alla ( inklusive mig) upp på flaket och satte sig på all ved och körde iväg. Då kändes det att man inte var i Sverige ska jag säga. Men shit va kul det var.

 

Motorcykeltaxi har vi också åkt. Det borde vi införa i Sverige! Sjukt kul! Men antagligen rätt livsfarligt. Speciellt nu när den "stora" vägen är avspärrad så de måste ta små stigar i skogen, med backar branta som i en skidbacke. Gäller att hålla i sig, haha! Så för ca 10 kr kommer vi från Lushan upp i bergen till vårt barnhem på en varsin motorcykel. Fantastiskt!

 

Nu ska vi strax dra oss ner mot lushan igen och äta middag på Tumaini, lite lyx sådär en Onsdagskväll!

Puss på er!

 

 

Såhär ser våra middagar ut varje kväll. Ugali och Kol är det som serveras och det äts i köket med dessa fina tjejerna som tar hand om oss! 

 

Hej, ledsen för sämst uppdatering, men vi har inget internet på vår praktik så kommer inte kunna blogga så ofta som innan. Befinner mig just nu på SEKOMU och snyltar lite på deras internet. Har precis pratat med mamma, pappa och ogge på skype. Man märker hur stor del av mitt liv jag sitter framför internet nu när man inte har tillgång till det när man vill. Jäklar vad jag har skrivit i min dagbok, läst och lyssnat på musik och stirrat in i en vägg under denna vecka, haha! Men det är nog lite nyttigt att vara utan ett tag kanske, även fast vi har abstinens besvär, haha!

 

Jag trivs väldigt bra på praktiken! Jag och Hanna delar rum, och vi har en LYX rum. Först kommer man in i ett vardagsrum med soffa, bord och så, sedan kommer man in i sovrummet som har en stooor säng och en garderob OCH nästan en helkropps spegel(!!), och ett riktigt badrum har vi, med dusch, inget varmvatten dock men det kommer i alla fall vatten nästan alltid och en vanlig toalett! Dock är det väldigt problematiskt att spola på den, men efter att ha lyft lite och dragit i några kedjor så funkar det. Maten som vi får är kanske inte något jag skulle äta frivilligt.. Vi får Makande, vilket är endast bönor och majs i en sörja, utan ris eller något. Och så får vi Ugali som är som en tjock majsgröt med gröna blad, deras motsvarighet till spenat typ. Vi har köpt lite bröd, avokado, bananer och så som vi kan äta när vi blir hungriga. Men det gör inget för barnen väger upp det, dessa fantastiska barn! Så underbart söta! Barnen är uppdelade i olika rum efter ålder. Så denna vecka har jag varit i rummet som har spädbarn mellan ca 0-3 månader. Sååå söta, fast det ända dom gör är att sova, äta och bajsa.. Så har inte jätte mycket att göra i just det rummet. Men jag brukar hjälpa till de andra när de behöver hjälp.

 

Våra dagar är rätt chill. Vi börjar 08.30 och då är det en gudstjänst och rapport från dygnet som varit, fram till klockan 09.00. Sedan är vi med barnen och matar dom, byter blöjor, leker med dom och så fram till klockan 12.00 då de ska sova middag, och det är också då våran officiella arbetsdag slutar. Så då går vi och vilar och äter lunch. Jäklar va trött man blir efter endast några timmar av jobb. Barnen bara suger ur en energi. På eftermiddagen brukar vi gå ut till barnen igen och leka och så med dom. Det blir lätt att man är med barnen mycket eftersom vi bor på barnhemmet, så vi är ju runt dom hela tiden. Men jag klagar inte på det.

 

Nästa vecka ska jag vara i rummet för barn som är ca 6 månader. Det är nog bra att hoppa runt lite i alla rummen så vi får prova på allt. Känner redan att det kan bli jobbigt att åka där ifrån, man har redan börja att fästa sig vid alla barnen. 

Internet är såååå segt så går tnappt att ladda upp bilder... men ni får nöja er med endast några stycken så får jag ladda upp fler nästa vecka. Nu är klockan halv 5 så det är kanske dags att börja dra sig hemåt så vi slipper gå i mörkret.

Puss på er!

 

 

Sorry för dålig uppdatering, men har haft lite fullt upp, eller ja.. fullt upp på afrikanskt vis. haha! I måndags hade vi vår första examination, vilket var pjäsen. Det gick faktiskt jätte bra, inget gick snett! Och igår hade vi både muntliga på förmiddagen och skriftliga på eftermiddagen. Var as nervös inför muntliga, och självklart var jag den som fick gå in sist av alla, så jag fick sitta där och vänta i evigheter. Men det var inget att vara nervös över egentligen. Vi fick först presentera oss själva, så jag berättade om mig själv och min familj och lite sånt, sedan ställde det frågor om vad vi tyckte om och inte tyckte om med Tanzania och så fick vi svara på frågor om de ställen vi besökt, typ Tanga och Bagamoyo. Sen va det slut. Gick helt ok bra i alla fall. Det skriftliga fick vi först skriva siffror med ord, tillexempel 275.453. Sedan skulle vi ändra från plural till singular, skriva en text om vår vistelse här i Tanzania, skriva negationer av meningar samt översätta meningar, vilka var helt ologiska. Tillexempel var en mening typ: "Mamma klipper sina tånaglar" men vi har inte fått lära oss varken var klippa heter eller tånaglar.. så, japp.. Men det gick som det gick. Kommer ändå inte få betyg på detta så det har ingen betydelse egentligen.

 

Efter proven tog vi dala-dala ner till Lushan och åt middag där eftersom vi ville fira att våra exams var över och att vår man, Simon, fyller 21 år idag. Så GRATTIS! Vi överraskade faktiskt honom imorse. Vi hade köpt massor av kakor, mars och andra godsaker gjorda av choklad. Så la vi allt i en hög, satte ljus på toppen och kallade den för en tårta. Sen gick vi till hans rum och sjöng "ja må han leva". Så frukosten idag blev super lyx! Idag efter lunch ska vi börja laga vår svenska middag. Det blev tillslut soppa med typ potatis, lök och morötter. Sen ska vi baka chokladbollar och så har några varit på Irente farm idag och köpt gott bröd och passionsfrukts juice. Så de kommer bli feeest. Ska bli intressant att se hur det går att laga maten i vårt kök här. Det är ju inte precis som man är van vid hemma. Ska ta massa bilder och lägga upp så ni får se sen!

 

Justja, nu har jag tagit ut mina flätor. Detta skedde i söndags när alla ville få en anledning till att inte plugga. Tog kanske 2 timmar totalt, så de va inte så farligt. Dock var mitt hår heeeelt crazy när flätorna var ute. Såg ut som Ronja rövardotter, E-type eller alternativt Hagrid utan skägg. Fast det jobbigaste med flätorna var när jag i måndags skulle duscha och få ut oredan i håret. Jag satt helt seriöst i över en timme i duschen med balsam i håret och försökte kamma ut det. Det gick tillslut. Så nu är jag som vanligt igen, rätt skönt faktiskt. Även fast det var rätt nice och slippa tvätta håret på typ 3 veckor, hehe. Men nu är det dags för lunch. puss på er!

 

Tjena!

Inte så mycket har hänt den här veckan. Dagarna har rullat på som vanligt och vi har mest förberett oss inför våra exams som vi har under nästa vecka. Vi ska ha en "Svensk måltid" under nästa vecka, då vi ska bjuda alla lärare och mamas på svensk mat. Vi har dock lite problem med att välja vad vi ska ha för mat. Det måste vara vegetariskt eftersom det är svårt att få tag i fräscht och ätbart kött här. Det måste också vara lätt att laga till många människor och vi har inte tillgång till en ugn. Utan det lagas över eld. Det lutar mot att vi lagar någon soppa och bakar chokladbollar. Men om det är någon som kommer på något bra så dela gärna med er!

Vi håller också på att planera vår tid efter praktiken. Då ska vi på safari ca 3 dagar och sen drar vi till Zanzibar och är där i ca 10 dagar. Så vi håller på att kollar vad som är billigast och smidigast samt hur vi ska ta oss från Arusha- Dar es Salam -Zanzibar. Det är en väldigt lång resa så vi kommer kanske behöva stanna en natt någonstans på vägen. Men det löser sig alltid, Hakuna Matata!   

 

Igår fyllde farmor 70 år, så Grattis igen! Så igår var det firande i vårt hus hemma i Sverige, jag passade på att ringa hem på skype medans alla var där. Så jag fick prata med hela tjocka släkten, det var super kul!

 

Det har också skett en förändring här på Campus A.. En dag var det några som gick ner till marknaden för att köpa lite grejer m.m. När de sedan kom tillbaka hit kom alla in med turban på huvudet för att sedan några sekunder senare slita av dem och... NO HAIR! De 4 hade rakat av sig allt sitt hår. Min haka låg på golvet ska jag berätta. haha! Så nu är det 6 tjejer som har rakat av sig håret! Och jag måste säga, they look Amazing! Dock skulle jag själv aldrig våga. Jag älskar mitt hår för mycket, haha!

 

I helgen ska vi nog endast fortsätta att plugga lite inför proven och så ska vi försöka få tag på Philemon så han kan ta oss till en masaiby. Men vi får väl se hur det går... Skulle vara super kul att göra det! Och på lördag nästa vecka bär det av, då lämnar vi SEKOMU och åker till våra praktikplatser. Ska bli super spännande!

 

 

My "YOLO SWAG" friends!

 

Nu är vi hemma igen från Tanga. Helgen har varit helt fantastisk men samtidigt väldigt intressant.. Första natten bodde vi på ett hotell.. och efter det hotellet kommer jag kunna bo vart som helst. 1. Det hade inte något myggnät och de hade en fläkt över sängen som gjorde att vi inte kunde sätta upp våra egna i taket. Så jag och Hanna gjorde vår egen lilla konstruktion med hjälp av sängen, rep och en stol. Det gick bra tillslut, även fast nätet var ca 3 cm över våra näsor. 2. Det gick inte att spola på toaletten, vilket resulterade i en väldig stank i hela rummet. 3. Det gick inte att stänga toalett dörren, vilket gjorde att stanken inte höll sig inne på toaletten. 4. Det fanns möss i väggarna, vilka höll oss vakna halva natten. 5. vid ca 02.00 började ett par gräla så hela hotellet hörde. 6. kl 05.00 när vi äntligen lyckats somna började ett böneutrop. Det lät bokstavligt talat som att någon stod med en grammofon utanför vårt fönster (som förövrigt inte var av glas, utan nät) och skrek. En väldigt intressant natt om man säger så. haha. Men man kanske inte kan förvänta sig mer när hotellet kostar ca 14 kr per natt/person. Men efter detta bytte vi till ett annat hotell, som var LYX i våra ögon. De hade till och med AC!  

 

På dagarna låg vi på stranden och solade och badade och på kvällarna gick vi till en super nice restaurang som serverade stenugns bakade pizzor som var fantastiskt goda. De hade till och med chokladmousse och hemgjord glass. Det var som att vi hade kommit till himmelen. På vågen hem tog vi Afrikas motsvarighet till tuktuk, vid namn bajadji. Vi alla tryckte in oss några utav dessa och så hade förarna race om vem som kom först tillbaka till hotellet, och vi satt och sjöng på Bumpy ride låten, som förövrigt var mycket passande. Tanga är en väldigt stor stad om man jämför med de vi varit i tidigare. Faktiskt den tredje största staden i Tanzania. Så jag hade förväntat mig en storstad, men i mina ögon liknade det mest en förfallen förort till Stockholm. Det är inte precis en stad som man strosar omkring i och njuter av omgivningen direkt. MEN det fanns en supermarket, och så snackar jag om en affär som man faktiskt kan gå IN i och inte bara stå utanför som en kiosk. Och dit gick vi in och shoppade loss som galningar. De hade OST!! massvis av godis och chips, hygienartiklar och alkohol. Hanna köpte tillexempel en vodka med choklad smak för ca 16 kr. Billigt som tusan!  Så nu har vi alla ett varsitt litet stash med choklad, godis och diverse godsaker. Underbart!

 

Idag har vi fått reda på vart vi ska praktisera och vart vi ska bo någonstans. Och goda nyheter people, jag fick bo och jobba precis där jag hade önskat. Så jag, Hanna, Josefine och Anna kommer att praktisera på barnhemmet i Irente och vi kommer bo på barnhemmet också. Det ska bli sjukt kul och nu är jag taggad på att få göra något nytt. Jag trodde inte att jag hade oroat mig så mycket över praktiken och så, men idag när vi fick reda på vart vi hamnade så kändes det så himla skönt, och att jag fick det jag önskat gjorde det bara ännu bättre. De andra ska bland annat praktisera på  en skola, en skola för handikappade, en kvinnoorganisation och ett sjukhus. Det verkar som att alla är nöjda med deras platser så det är skönt!

 

Nästa vecka har vi våra examinationer som jag är lite nervös över. Det är både en muntlig del, en skriftlig del och en pjäs som vi ska spela upp.. Men jag får försöka tänka på att jag gör det här för min skull och för att jag tycker det är kul. Inte för att jag ska fortsätta plugga swahili eller jobba med det när jag kommer hem. Det kommer inte hända så mycket om jag inte klarar det eftersom att vi inte får betyg eller liknande. Så no pressure. Men det går förhoppningsvis bra.

 

Nu blev det ett väldigt långt inlägg så hoppas ni gillar att läsa haha, men här kommer lite bilder från resan:

 

Den fantastiskt goda pizzan och passionsfrukts juice:

 

Idag har vi haft rollspel på swahili lektionen, väldigt spännande! Jag spelade ett litet skitjobbigt barn på marknaden, haha! Dagarna rullar på som vänligt här nere! Igår hade vi möte med Annette, rektorn av universitetet. Hon berättade om skolan och dess framtidsplaner, så det va kul att snacka lite med henne. En annan rolig grej är att det har kommit massvis av Tanzaniska elever hit eftersom deras termin börjar nu. Så nu är vi inte helt ensamma på campus längre. Men det är kul. Igår satt vi och snackade med typ 5 killar i vår ålder som ska börja plugga här. En av dom frågade om inte vi kunde hjälpa honom att köpa en laptop från Sverige för det var sååååå dyrt här. Tydligen kostar en dator ca 400 000 shilling, och min dator som inte ens kostade 4000 kronor, kostar 1 000 000 shilling, då tappade han hakan.. De förstår inte det här med att pengarna har olika värde i olika länder. Men det var mycket trevliga killar, om man jämför med de höga rastafari killarna i Bagamoyo, haha!   

 

På tisdag sägs det att vi ska få reda på våra praktikplatser. Det ska bli super kul att se vart man hamnar och jag hoppas verkligen jag och Hanna får barnhemmet som vi önskat! Imorgon bär det av till Tanga på en liten minisemester. Tanga ligger vid kusten så vi har hör rykten om att de har super god pizza där och en nice strand som vi kan hänga på. Så imorgon efter lunch drar vi!

 

 Innan lunch ska vi ha en liten annorlunda skoldag, vi ska nämligen få jobba med våra mamas. Alltså de som lagar maten, håller rent i området och ser till att allt funkar helt enkelt. Så det ska bli super kul att se hur dom jobbar lite.

 

Några bilder vi tog idag: Enjoy!

 

 

Kom just ner från vår "tvättstuga". Har inte tvättat sedan Bagamoyo så nu var det behövligt! ovanför våra hus har vi som en ställning där det finns massvis med kranar där man kan stå och tvätta. Skulle dock bli mycket lättare om jag hade ett rinnande tvättmedel och inte Y3 pulver... men det får bli som det blir. Man blir ändå inte helt ren här, så är det, ständigt lite skitig. As mys! haha

 

Igår var jag nere i Lushan och flätade mitt hår. Vi hade bestämt tid kl 9, så vi gick från universitetet vid 07.30, men som förväntat här i Afrika kom hon kl 10. Men jag och Hanna hittade en bra bänk i närheten och vi satt och pratade med massa folk som gick förbi. Det var väldigt trevligt det med. Att fläta håret tog dryga 5 timmar. Det gjorde inte speciellt ont, det ända var att man fick super ont i rumpan, ryggen och nacken av att sitta på golvet i över 5 timmar. Men det överlevde jag. Efter gick jag och Hanna och åt en sen lunch på ett hotell som heter Tumaini och åt löksoppa och chapati, det var suuuuper gott!

 

God morgon!

idag är det söndag, vilket innebär att jag skulle behöva hinna med att duscha, tvätta plugga städa vårt rum och andra nödvändiga saker, men har inte alls lust med det.. så sitter i datasalen istället. Faktum är att vi idag kanske ska och hälsa på i en Masaiby men det är fortfarande väldigt oklart, eftersom att afrikanernas förmåga att planera och passa tider inte är på topp. Vi får helt enkelt vänta och se om någon dyker upp för att hämta oss under dagen. Spännande!

Igår kväll skypade jag och Hanna med våra kära föräldrar som åt middag ihop.. Dom var tillochmed så snälla att de suktade oss med ost kuber och champagne i camen, skyrre! Vi kunde inte precis ge igen genom att säga att vi åt bönor och ris till middag.. Dock har vi det lite party här, för i fredags gick vi och drack öl på vårt ölställe. Dock kunde inte jag dricka nån öl eftersom jag då gick på antibiotika, så jag fick titta på när de andra drack öl. Vi fick också reda på att det är disco nere i Lushoto på fredagar och söndagar, så vem vet, vi kanske drar ner dit någon helg.

 

Och gissa vad, imorgon ska jag äntligen få fläta mitt hår! Eftersom att det tar så läng tid sa vår lärare att jag och hanna kan få ledigt från skolan. Nice! Undra om man kan köra den hemma i Sverige också? Så imorgon ska jag försöka få några bilder som jag kan lägga upp här så ni ser hur jag ser ut. Hanna gjorde sina igår, och tro det eller ej, men Kajsa rakade av sitt hår. Så impad att hon vågar säger jag! Jag sydde också upp en klänning som ska vara klar på tisdag, så vi får väl se om den blir fin. Lite tveksam till det faktiskt. Den kosta dock bara 25.000, vilket är ca 100 kr för både tyg och uppsyning. Så det är inte hel värden om den bli ful som stryk. haha!

 

Har dock typ inga nya bilder.. så snor en från Facebook.